Positivt framöver?
Börjar ringa nu. Men jag gnäller inte. Är inte den typen.
Min blott andra seriematch för säsongen att döma hade jag under tisdagen, min andra i Division 3 Damer som assisterande. Det är ju som det är. Var ute på Öckerö och det är ju en bit det. Fast det gick bra. Men som sagt, vi är snart inne i maj och jag har bara dömt två seriematcher hittills. Båda som assisterande. Men imorgon/idag, då kommer seriepremiären som Huvuddomare. Rätt taggad faktiskt, ska bli roligt att dra igång igen. Och framöver kommer matcherna att trilla in. Känns bra.
Vi har nytt kontor! Underbart!
Semester snart. Dom två första veckorna i juni är det. För ett tag sen fick jag ett urgulligt mail av syster, hon kommer dom två veckorna jag har semester. My gosh vad jag längtar. Ja, jag har en vecka till senare på sommaren också. Men alltså, snart en månad kvar bara till semester. Och har ni känt på vädret ute? Tempen är fantastisk. Alltid den här tiden på året man börjar känna hopp för livet. Jag är nästan harmonisk, hoppas fotbollen framöver kommer gå bra och jobbet fortsätter i fin takt. Men att få allt är nog för mycket att hoppas på. Även om livet ibland känns bra. Låt det då göra det.
För övrigt ska jag njuta lite grann nu.
Tagga till
Scrubs nu. Gillar't. Skönt väder är på gång och saker händer i mitt liv. Absolut, mycket jobb nu men ändå. Ska ju inte gnälla. Blir en del fotboll också (obesegrade i sjuan efter tre matcher!). Och umgänge. Så det så.
Jag vill börja ta tag i saker, bli mer organiserad så att säga. Inte supa bort pengar eller wasta dessa på olika onödiga saker. Nä, nu ska sparandet börja. Jag tjänar rätt okej och visst, jag har utgifter, men jag har råd att avvara pengar varje månad om jag vill. Behöver en stabil buffert och se det som ett löfte att jag ska spara allt fotbollsarvode under säsongen plus en summa av min lön varje månad för att sätta in på sparkonto. Dels för framtiden men framför allt för resan i höst. Tänkt på det, mycket det jag lever för för tillfället. I höst, runt oktobersnöret ska jag och Sofia genomföra en eurotrip. Hur länge vi blir borta vet man inte men som jag känner nu vill jag vara borta ett bra tag. En ny sak jag bara måste genomföra när möjlighet finns. Och det kommer dröja lång tid innan jag kommer ha så stabil inkomst som jag ändå har i dagsläget. Ja, jag går ut och skriver om resan i bloggen nu för detta är bestämt. Vi ska åka. Europa runt. Minst sex veckor. Om du frågar mig. Men som sagt, det är en senare fråga. Fast att drömma sig bort är inte fel, vi ska se och uppleva fantastiska saker i många delar av vår fina kontinent. Känns bra, och det gör att saker man gör nu är så värt. Eller hur?
För övrigt är min lägenhetssituation osäker för tillfället.
Fokus
I lördags. "Bara ta en öl" blev mer än så även om jag höll mig på banan. Nu, lunch på jobbet. En lunch som jag tappade över golvet. Var är mitt fokus? Jag bara undrar. Var tog den vägen?
Mitt bloggande är sjukt dåligt. Men kretsar livet kring jobb, jobb och åter jobb samt lite fotboll och en gnutta umgänge är det svårt att ta tag i saker. Som att blogga. Chilla. Vila ut. Men fotbollen är igång, både vad gäller dömande och spelande. Jag jobbar med. Mitt liv har inte mycket i övrigt att erbjuda. Förlåt, bloggen får lida. Ni är nog ändå några få som blir lidande.
Nu ska jag tillbaka. Till jobbet. På fastande mage.
Stressad
Skitstressigt numera. Ändå hinner jag slänga iväg ett snabbt inlägg. Ikväll ska jag träna. Nu börjar satsningen på allvar. Eller inte. Den som lever får se. Vet inte varför stressen smyger sig på men nu är det så. En del saker som borde lösas, illa kvickt. Fast det ordnar sig.
Intervjuad som "expert" på Häcken. Blåvittredaktionen gjorde den. Mediakåt som jag är länkar jag till den HÄR
Nu vill jag sova. Omeh gör det då? Nej, kan inte det. Sorry. back to reality.
För övrigt vill jag ha mer pengar, semester och en kall öl.
Skadad
Sjukt synd om mig nu va. Här sitter jag med ett svullet lillfinger. En stukning, blödning eller kalla det vad ni vill. Men mitt vänstra lillfinger är lika tjockt som tummarna. Tillsammans. Ungefär. Detta skedde på träningen igår. Inte lätt att vara målvakt. Men gud! Vilket underbart väder att träna i. Nu börja det komma upp för en hur fantastiskt det är att spela fotboll, när sommaren närmar sig. Mer taggad än nånsin. Trots skadan, imorgon ska jag träna! 3-3 spelade vi i premiären förresten. Godkänt. Inte mer.
Är hos mamma och pappa nu. Sov här i natt. Första gången sen slutet av januari jag sov i min gamla säng. Den är inte skön, men på något sätt blev det ett kärt återseende. Idag ska jag vara här och utnyttja resurserna. Dricka gott och sola på balkongen helt enkelt. Men, alkohol? Nej, tror inte det. Tänkte ha en vit månad nu. Hur fan nu det ska gå. Fokus ska ligga på fotbollen. Men som sagt, jag håller det nog inte. Skön och lugn påskhelg utan festande. Me like.
Och, snart får jag en ny arbetsmiljö dessutom. Life is good. Nästan. Bara nästan.
För övrigt undrar jag om man kan ha skinka på rostat bröd? Glad påsk på er!
Vecka 15
Nu är jag här igen. Sjukt var lång tid det är emellan inläggen. Men brukar nog vara det, så här års. Våren är här (tror jag) och solen med den. Verkar fortsätta så. Bra. I helgen var det utgång med jobbet och det var OK. Deja vú var det under kvällen innan vi drog vidare till...Donken. Typ en sån kväll blev det och tidig hemgång.
Jobbet känns kanoners och fotbollen bättre. Känner fortfarande viss oro men nästan allt tyder helt plötsligt på att jag ska spela med Interkultura i år. Imorgon är det premiär och då står jag där. Vi möter Atlas på Heden 3. Klockan 21. Premiärnerver. Alltid så när man är i ett nytt lag. Vi har hursomhelst "pratat ut" nu och en lösning är nära. Inget är helt klart men räkna med Anthon Eriksson i Division 7B denna säsong. Interkultura var namnet. Imorgon tar vi tre poäng. Ja, det ska vi.
För övrigt: Har jag nämnt hur dynamite jag bor i min första egna lägenhet? Okej, men det gör jag.
Hejdå Interkultura?
Nu har jag börjat tröttna. Fotboll. Det som stora delar av mitt liv har kretsat kring. För jävligt att jag ska behöva känna bitterhet för denna ljuva idrott.
Till att börja med, min nya klubb Interkultura. Kändes rätt när jag bytte till detta lag. Go stämning, bra lagkamrater, sjyst lir och förhoppningar om mer kontinuerlig speltid på en desent nivå. Visst, så har fallet varit. Nu är det dock mindre än en vecka till seriepremiär och jag har spelat två träningsmatcher med laget; dålig uppslutning på träningar, absolut ingen organisation att tala om och att spela med en ny backlinje varje match och träning är ingen höjdare. Visst, klubben är relativt nystartad och det lilla "flummet" var något jag räknade med mer eller mindre. Men sen jag började provträna för klubben i december fram till nu, en vecka innan seriestart, har jag tjatat på den ansvarige att jag måste skriva på för laget. Och det nu. Min licens ägs fortfarande av Ramberget. Vilket innebär att jag inte kan spela några seriematcher för Interkultura. Jävligt segt. Ska jag bara kolla på? Hjälper inte att jag tjatar, vilket gör mig trött. Det gör mig less. Detta kan innebära att enda laget jag kan spela för är just Ramberget. Och att jag överväger att gå tillbaka dit för att all organisation och koll på läget är katastrofal. Vad händer? Imorgon är det träning, händer inget där blir det ingen fotboll för mig i vår antaglien. Alternativt byta tillbaka till Ramberget. Och det var väl inte riktigt tanken. Trots hårdare konkurrens är det dessvärre något som lockar. Fan, så här skulle det ju inte bli. Dessutom verkar vi blivit uteslutna såg jag nu. Plus att vår tränare sågs träna ett annat lag för ett tag sen. Var finns engagemanget? Nehe, nu blir det inte mycket lir denna säsong kände jag nu. Är i chock. Typ.
Sjukt illojalt skrivande av mig med tanke på att jag ändå spelar för Interkultura. Men händer inget drastiskt får vi se hur min satsning blir denna säsong. Obefintlig kanske? Lite sista chansen den närmsta tiden innan ett beslut kommer.
Domarskapet gör mig förbannad också. Kick Off idag, jag hamnade i grupp 9. "Ungdomsdomarna". Hallå, min tredje säsong och jag hamnade i den gruppen. Nästan, bara nästan, jämnställd med nybörjarna. Jag vill döma seniormatcher. Det gjorde jag nästan uteslutande under hösten. Nu, sen den nya indelningen, har jag tagit ett steg tillbaka. Många andra duktiga domare i den gruppen, helt otroligt. Sen finns det, rent ut sagt, sjukt oengagerade domare som hamnar i den så kallade talanggruppen. Fan, Göteborgs Fotbollförbund. Också ett skämt?
Jag låter som en kille utan självinsikt och framförallt låter jag bitter. Men det här är verkligheten. Varför jag blivit så sur? För saker sköts sjukt kasst och jag blir less. Som sagt, närmsta tiden avgör all min framtid. För just nu hatar jag att jag ska döma F14 ute på Öckerö. Liksom. Vad händer med min fotbollskarriär? Jag ska ta tag i det, visst, men lite hjälp från mina kollegor hade underlättat. Tur att mitt liv inte kretsar kring fotboll i huvudsak längre. Snart kanske det inte gör det alls.
För övrigt är livet ganska bra. Allsvenskan börjar i helgen. HV är i SM-final.
