Nattjobb
Man blir, som det heter, helt bäng i huvet av att jobba natt. Speciellt när det var första gången. Två nätter i rad. Och särskilt när man skulle till Kumla för släktträff en timme efter att man slutat och är hemma tre timmar innan nästa pass börjar. Synd om mig. Finns nog ingen som det är så synd om som mig. Yeah, right. Släktträffen var iaf jättetrevlig och min släkt blir bara roligare att träffa för varje år som går, egentligen. Antagligen en mognadsfråga det där.
Hemma från jobbet i morse kvart i tio och sömn att ta igen innebar sovtid till fem. Precis som förra söndagen men denna gången av helt andra skäl...
Ledig imorgon och kvällsjobb tisdag gör att livet känns stabilt. Sen följer en arbetsvecka med bara nattpass. Och en resa med jobbet söderut i landet. Ser fram emot veckan. Borde ha vant mig och inte må så dåligt av att jobba natt hädanefter. Sen är ju livet helt okej som det är. Nu är jag dock överpigg vilket inte alls är bra.
För övrigt tycker jag det är sjukt trist att många av mina polare blivit arbetslösa på grund av varsel. Jävla finanskris.
Kommentarer
Postat av: Armin
Jag kunde först inte förstå de andra som jobbat natt. Hur kan man vara så hängig? Jag menar, jag är en nattmänniska. Men när jag själv gick på mitt första nattpass så höll jag tyst dagen efter. Ett helvete första gången.
Men vänta ska du se, du blir van, precis som jag var. Blir bättre o bättre för varje gång.
Gött o åka ner, är väl det jag tror du menar:)...Byta lite miljö....
ha de gött / armin
Postat av: Anthon
Ne, det har jag också märkt nu. Sjukt hängig :P jopp, blir la det. :)
