God morgon, liksom
Hmm, ja. Klockan stod på 13:42 när jag öppnade ögonen för första gången denna höstiga söndag i september. Oerhört konstigt. Inte att jag gick upp runt den tiden utan just att jag först vaknade då. Sjukt deprimerande egentligen. Men skönt. Kom hem vid 3-tiden i natt och då är det smällar man får ta va. Det blev en utekväll med flera timmar på Chez med Sara, nyblivna göteborgaren som inte ser sig som en sådan, och sen blev det att möta upp Malin, Sofia, Bobby med flera för att avsluta kvällen på Bryggeriet. Även om det riktiga slutet blev på Burger King. Igen. Som vanligt. Gött. Förresten börjar Bryggeriet övertyga mig mer och mer även om personalen är...hmm, sjukt o-service minded.
Där har ni förklaringen till min sena uppgång idag. Match på eftermiddagen i Kållered. Damer, division 3. Resultat: 2-11. Gäsp. Och gäsp. Och kallt.
I dagarna föll (i stort sett) dom sista bitarna på plats till den så kallade "re-union" som äger rum i JM:s anda hemma hos mig den tionde oktober. Vi kommer att bli minst 18 personer ser det ut som. Det är en person jag väntar besked från. Annars har vi 18 (eller ja, egentligen 17,5) klara namn. Det kommer bli skitkul. Men att kalla det re-union kanske är en skymf mot ordets betydelse då det är i själva verket endast var fyra månader sedan vi sågs. Fast frågar du mig är det allt för lång tid. Jaja, det blir bra den dagen hursomhelst.
För övrigt fyller jag 19 år på torsdag. Högst på önskelistan: En digitalkamera. Då jävlar.
TV-serier
Många av dom jag känner följer eller är på något sätt innördade i någon serie på tv. Heroes, Lost, CSI, Desperate Housewifes, One Tree Hill eller Grey's Anatomy. Och så vidare. Ingen av dessa serier har jag satt mig in i direkt. Jag följde Lost i en säsong innan jag tröttnade. Har sett ströavsnitt av CSI också. Men har egentligen aldrig fastnat. Jag kollar en del på sitcoms, en del dåliga men dom flesta värdelösa för det är mer...lättsmält liksom. Svårigheten att fastna för serier är påtaglig. Skulle nog behöva några bra tips på någon bra serie. Viktigt att en sådan serie i så fall är något som passar mig. Kanske inte så troligt. Trots allt. Hursomhelst, den bästa serien alla kategorier måste väl ändå vara Scrubs?
För övrigt älskar jag det fina vädret som återkommit. För att vara lite svensk, för ett ögonblick.
Carla, JD och Turk i Scrubs är i en klass för sig.
Sweet club
Snart ska jag se Rambergets A-lag. Inte uttagen. Ej tränat på en månad. Fast det är klart, det borde ju vara en merit med tanke på laguttagningen i den anrika (my ass) föreningen. En B-lagsmatch kvar. Sen, lättnad och byebye!
Vad ska hända?
Missförstå mig rätt. Jag älskar fotboll. Älskar det. Passionen i mitt liv skulle man nästan kunna säga att det är. För varje säsong har det känts som om jag vill lägga av. Särskilt i slutet av säsongen. I år inget undantag. Men nu känns det väldigt annorlunda. Suget är, som vanligt, inte alls bra den här tiden på året men att "satsa" vidare känns inte lockande av ytterligare skäl. Ett av dem är tiden. Jag dömer väldigt mycket, dömandet tar upp en hel del av min fritid och då det fortfarande är en viktig inkomst har den gjort att jag varit tvungen att avböja många matcher i både A- och B-lag denna säsong. Surt.
En annan aspekt är mina ljumskar. Har haft problem med dom i många år och denna försäsong trodde jag dom skulle dö, när det var som värst. Så jag sadlade om. Och blev målvakt igen. Det har gått bra. Riktigt bra, om än med blandat resultat är jag överlag nöjd med mina insatser. Detta har underlättat trycket på mina stackars innerlårsjuveler. Eller, hur fan lät det? Uuh. Anyhow, det finns mycket som tyder på att jag kommer att lägga av med fotboll. På "full tid". Och för minst en säsong. Någon gång måste man säga stopp. Man är inte lika skarp som för några år sen. Haha, kul att jag bara är 18 år.
Det som talar för att jag fortsätter är att min klubb Ramberget till nästa säsong ska göra sig av med vår sjukt oempatiske 08 till tränare och göra en "ungdomlig satsning". Pratade med ordföranden idag. Och jag känner igen det där snacket från tidigare år. Den som lever får se. Runt jul har jag nog bestämt mig.
Till sist: Idag såg jag något otroligt vidrigt och romantiskt (?) på samma gång. Framför mig på bussen satt ett par i, skulle jag tro, min ålder och myste. Fint så. Men det roliga var att jag, på väldigt nära håll, såg tjejen göra något otroligt märkligt strax under killens öga. Och, vad var det jag såg? Jo, tjejen tar sina båda fingrar och kämpar som en gnu för att klämma en finne åt sin pojkvän. Proceduren höll säkert på fem minuter (finnen var svårklämd) och för första gången i mitt liv blandades känslan av obehag och lycka i mig. Märkligt. Men det var nog mest vidrigt vid närmare eftertanke. Å andra sidan: Är inte det äkta kärlek, så säg?
God natt
Friday night
Det var nära utgång ikväll. Men nej, icke sa Nicke. Eller snarare Weile, och att gå ut själv är liksom inte aktuellt. Naaae. Idag var jag på IKEA med Weile då han skulle köpa massa grejer till sin lägenhet. I huvudsak. Givetvis hänkade jag och passade på att utnyttja mitt presentkort till att köpa ytterligare spännande grejer till mitt framtida kök i min framtida lägenhet. När fan den nu kommer till mig. Men jag är nöjd. IKEA har blivit skitkul senaste året. Att gå där och leta saker man vill ha till sitt kommande boende har blivit lite av ett intresse. Det är en vuxen och mogen grej det där. Som om jag vore något av det, liksom. För övrigt har jag inte kunnat "feta" de ord jag velat. Eller styckeindela. Funktionerna är borta.
Så var det dags igen
Så äckligt sant. Halkan var asrolig. Något jag absolut vill göra om. Lite som att köra gokart, som min förarkollega Herman så käckt uttryckte det. Kanske beror på den kulta bilmodellen, mini cooper.
Idag är det 11 september. Naturligtvis ett datum som väcker obehag hos de flesta. Även hos mig, så klart. Anna Lindhs död, Ronnie Petterssons dito, militärkuppen i Chile och terrorattentaten i USA 2001. Samt något på 1700-talet om man nu ska tro min vise far. Vilket man ska, vad gäller historia. Det verkar vara ett sånt där datum som Satan bestämt ska vara någon typ av födelsedag för honom.
Det jag inte riktigt kan greppa är vår enorma kärlek till övriga västvärlden (USA, host host). Hade en liknande situation skett i, säg Kenya, så hade vi inte ens uppmärksammat terrordåden hälften så mycket som vi gör. Word.
Givetvis är händelsen en stor tragedi. Men vi är sååå fixerade vid västvärlden och det som händer där/här gör att vi glömmer den så kallade "tredje världen". Läste att 5000 barn dödas varje dag på grund av dåligt vatten. Inte fan uppmärksammar vi det. Faktum är att "bara" cirka 3000 människor dog i 9/11 och folk gör det till en sak som inte alls är vanligt. Hur många dör inte i Aids varje dag i Afrika? Eller i malaria? DÄR är problemen och DÄR måste vi sätta in resurserna. Det är sjukt vad amerikaniserat allt är egentligen. Jag är själv likadan, och jag skäms. I alla fall när det gäller just mina konkreta exempel. Så nej, jag tänker inte sätta någon ros för att hedra offrena för 9/11 jämte msn-namnet. I så fall skulle vi göra det varje dag. För alla offer. I alla krig. I hela världen.
För övrigt är jag ensam hemma i helgen.
Sleeping time
Jag borde sova nu. Upp vid halv sju imorgon. Halkkörning. Asnervös, men det sägs vara skitkul. Men så är det ju jag också. Nervös för minsta lilla. Emellanåt. Hur som helst, Scrubs först. Ett måste innan läggdags. Puss
För övrigt är inlägget för kort för att tillägga något.
Vuxna människor?
Bara för att det är "ens grabb" så är det tydligen helt okej att skälla, hetsa och uppröra spelare och domare hur som helst. Jag fattar inte. Här snackar vi 40-plusare som beter sig på sandlådenivå som värre besserwissrar än god knows what. Dömde idag Eriksberg-Häcken P14 och på förhand förstår man att en sån match rör upp känslor. Den har liksom derbykaraktär. Publiken (läs: Häckenföräldrar) var lika sviniga som vanligt och skrek för minsta lilla. Herregud, det är ett inkast liksom! Men visst, fortsätt ni så och bete er som om ni fortfarande leker i sandlådan.
Shit, inte fel att skrika lite åt domaren. Jag är likadan själv men man borde som förälder, och framförallt som ledare, ta eventuell kritik till en lite mer sansad nivå och föra en diskussion efter matchen som vuxna människor. Men det där med att vara vuxen och mogen som människa verkar inte gälla när det kommer till fotboll och "ens grabb". Bara för att ni endast nådde division 7 som spelare innebär det väl inte att ungarna ska fostras i hård och felaktig anda? Ne, usch på en del föräldrar och ledare. Har ledarna rätt inställning så smittar det av sig på spelarna och stämningen på planen blir god. Idag var det inte så och jag lovar, Eriksberg hade vunnit matchen om rätt fokus lagts på att lira boll. För där fanns potential. Men nejdå, ledare som hojtar = uppgivna spelare som gnäller = bottenplacering i tabellen.
Hur matchen slutade? 2-2. Thank god. Hade ett grymt snack med ledarna efteråt också så inga hard feelings här inte. Men än en gång, det är okej med mig att agera vuxna även som fotbollsförälder. Jag tyckte min insats förresten var skitbra.
För övrigt var jag på jobbintervju idag. Det händer saker nu.
Vad är det med en del?
Ibland förstår jag inte. Dom senaste veckorna har jag gått runt och stört mig på massa människor. Oftast på bussen, eller i anslutning till busshållplatser. Kängan riktas inte till folk som åker kollektivt, det är värt pluspoäng i många avseenden. Ne, kängan riktas till alkisar eller såna som inom en snar framtid kommer att kallas i folkmun för alkisar. Jag har inga problem med folk som är udda och sticker ut, herregud jag bor i Sveriges näststörsta stad, men att en del tror att dom får bete sig hur som helst är något över mitt förstånd. Jag menar, här sitter jag och lyssnar på musik och då ska någon i fyrtio-årsåldern (kanske ännu yngre) prata om hur konstigt vädret är. So what? Bara för att jag gick JM antecknar jag inte. Eller det roligaste, när jag skulle köpa öl på Konsum så vare någon överförfriskad som sa något i stil med: "Fan vad konstigt dööö. Man behöver inte visa leg för att köpa kött men köper du folköl, då jävlar ska det fram"
Jag förklarar inte ovanstående personligheter heltydligt men en del personer som luktar illa, sticker ut negativt och är allmänt odrägliga är något jag stör ihjäl mig på. Och nej, jag har inte eld! Eller en cigg. Herregud, gå och köp en själv! Gah.
Usch, jag låter ju som en moderat. Vad hände där?
För övrigt är min uppkörning uppskjuten. Segt.
Depp i Tirana
Sjukt väntat. Mer skriva imorgon, om ork finns.
