Vad ska hända?
Missförstå mig rätt. Jag älskar fotboll. Älskar det. Passionen i mitt liv skulle man nästan kunna säga att det är. För varje säsong har det känts som om jag vill lägga av. Särskilt i slutet av säsongen. I år inget undantag. Men nu känns det väldigt annorlunda. Suget är, som vanligt, inte alls bra den här tiden på året men att "satsa" vidare känns inte lockande av ytterligare skäl. Ett av dem är tiden. Jag dömer väldigt mycket, dömandet tar upp en hel del av min fritid och då det fortfarande är en viktig inkomst har den gjort att jag varit tvungen att avböja många matcher i både A- och B-lag denna säsong. Surt.
En annan aspekt är mina ljumskar. Har haft problem med dom i många år och denna försäsong trodde jag dom skulle dö, när det var som värst. Så jag sadlade om. Och blev målvakt igen. Det har gått bra. Riktigt bra, om än med blandat resultat är jag överlag nöjd med mina insatser. Detta har underlättat trycket på mina stackars innerlårsjuveler. Eller, hur fan lät det? Uuh. Anyhow, det finns mycket som tyder på att jag kommer att lägga av med fotboll. På "full tid". Och för minst en säsong. Någon gång måste man säga stopp. Man är inte lika skarp som för några år sen. Haha, kul att jag bara är 18 år.
Det som talar för att jag fortsätter är att min klubb Ramberget till nästa säsong ska göra sig av med vår sjukt oempatiske 08 till tränare och göra en "ungdomlig satsning". Pratade med ordföranden idag. Och jag känner igen det där snacket från tidigare år. Den som lever får se. Runt jul har jag nog bestämt mig.
Till sist: Idag såg jag något otroligt vidrigt och romantiskt (?) på samma gång. Framför mig på bussen satt ett par i, skulle jag tro, min ålder och myste. Fint så. Men det roliga var att jag, på väldigt nära håll, såg tjejen göra något otroligt märkligt strax under killens öga. Och, vad var det jag såg? Jo, tjejen tar sina båda fingrar och kämpar som en gnu för att klämma en finne åt sin pojkvän. Proceduren höll säkert på fem minuter (finnen var svårklämd) och för första gången i mitt liv blandades känslan av obehag och lycka i mig. Märkligt. Men det var nog mest vidrigt vid närmare eftertanke. Å andra sidan: Är inte det äkta kärlek, så säg?
God natt
