Som sagt, här är den
Anthon & Sofias tågluff i Europa
Förlåt ni få som är kvar
Blogg.se har ballat ur. Mitt jättelånga inlägg försvann. Detta var dock en vecka sen, så ursäkter...det finns det inte mycket av.
Förra helgen var kaos. Fantastisk nostalgi med samtliga i vårt gamla gäng. Öldrickande, god mat, shopping och gamla minnen präglade helgen. I love you guys! Vi ses alltför sällan i dessa sammanhang.
Mitt bloggande har gått jättemycket neråt. Ironiskt nog när jag outade min blogg som den bästa om fem år. Absolut ingenting att vara stolt över. Igår var det högskoleprov, det gick nog inte alls bra. Men känns väldigt bra att ha genomfört det. Tycker det var sketasvårt, man är la gammal nu.
SNART SMÄLLER DET! Ursäkta versalerna, men så är det. Drygt en timme kvar till europa. Då kommer det bli rekorddött här. Har inte tid. Speciell resblogg, följ mig och Sofia på http://asineurope.blogspot.com
DÄR blir det uppdateringae! Snart åker vi...
Over n' out!
Att jobba med JD är en dröm
Nuvarande facebook-status. Och den ljuger inte. Absolut inte.
I'm a goner
Nejdå. Och ryktet står kvar, från föregående inlägg. OBS! Detta är helt sant. Märkligt nog. Men återkommer med mer information. Om det blir aktuellt vill säga.
Som jag sade till min förra flickvän (ja, singel igen. Nog om det.): Att nu är det nattvecka på jobbet = Orgie i blogginlägg.
Vad ska jag skriva då? Vet inte. Sverige missar fotbolls-VM, surt. Obama fick fredspriset, konstigt. Fotbollssäsongen är över, skönt. Mindre än två veckor kvar till tågluff, så känns det knappast i kroppen. För i kroppen känns det mest kallt. Också det märkligt. Kallt ute, som i vinterkallt. Inte höstkallt alltså. Trots att vi befinner oss mitt i oktober. Då det borde vara höstkallt. Men det känns som vinter. Eller så har jag väl glömt bort hur det känns. Jag vet inte.
Nu ligger allt fokus på oxie! Ehm, jag menar jobb. Bye you guys...
För övrigt har jag bytt bank. Och min personliga bankman (som är en kvinna) har "lurat" på mig massa andra saker såsom pensionssparande och annat sparande. Pension! 45 år kvar. 20-årskrisen är ett faktum, for real.
Hett rykte: Anthon Eriksson påväg till BK Häcken!
Jag har bestämt mig. Inget mer Interkultura. Mer information kommer om framtiden.
Depp
Två vandrarhem bokade, på sätt och vis, i Köpenhamn respektive Berlin. Så nära nu. Sjukt kul naturligtvis.
Men så otroligt många saker som är jobbiga, en olycka kommer ju sällan ensam som det heter. Vill inte riktigt gå in på vad det är fast allt är kombinerat. Ibland förstår jag mig inte på folk som inte förstår mig och som borde känna mig väl. Om vi säger så. Den här magkänslan ska bort snarast! Speciellt nu när helgen är på intågande och jag har två matcher kvar att döma av säsongen. Fan, varför blir det så här ibland?
Tips för facebook
När du skriver din status: Skriv något som sticker ut, där folk har många åsikter och troligen tycker tvärtemot. DÅ får du många notifications. Som nu, när jag dissar (fast det gör jag inte) Mozilla Firefox.
För övrigt har jag säsongens tredje sista match ikväll.
Nu är jag 20 år
Grym känsla när jag gick in på systembolaget för första gången i fredags. Självklart väntade jag mig ett grattis och när jag stod i kön var nervositeten på topp. När det äntligen var min tur efter 6 inhandlade budweiser bad den (betydligt) äldre mannen i kassan om legitimation och min nervositet steg till hybris. Vad sa han då? "Tack". Min besvikelse och mitt suckande kunde man verkligen ta på, inget "grattis" eller "välkommen". Men så kom en öppning, när jag skulle betala och börja packa i mina första öl i en systempåse tog det en vändning. "Oj, det är ju idag". Jag nickar glatt instämmande varpå hans kommentar blir "grattis". Helt utan känsla, men han sa det. Tack för det! Sånt kommer aldrig hända igen. Dagen efter fick jag inget grattis.
Min middagsbjudning på qué pasa blev otroligt lyckad. Antalet gäster sjönk drastiskt men runt 20 lyckliga själar hade stake att dyka upp. Många presenter fick jag, alla med otrolig kärlek och värme. Kan inte visa tacksamhet nog! Sen stack ju 1000 kr i presentcheckar på bolaget ut ur mängden lite grann.
Blvd blev det sen och det stället är inte var det en gång var. Värdelös musik, konstiga människor och högsta våningen otillgänglig. Vi var ett stort gäng som ändå var där och körde hårt en del, sen åkte folk hem och kvar blev jag och Sara to the bitter end.
Hursomhelst, ni ska alla ha tack! Gäller även päronen som dagen efter kom på besök i min lilla lya och övergav en digitalkamera. Perfekt inför trippen. Tänka sig, så många bra presenter. Sista gången antagligen. Nu är det dock bekräftat, no more teenager. Känns gammalt. Usch.
För övrigt ska jag döma idag, förhoppningsvis för sista gången på denna nivå (F14).
IDAG FYLLER JAG 20 ÅR - FETT SUPANDE
Division 7-debut klar
Denna gång som domare. Det gick bra igår, om vi bortser från övertiden, tydligen.
Nej jag uppdaterar inte här längre. En bloggpaus innebär aldrig bra resultat, det finns det exempel på.
Första oktober idag. Sjukt tråkig månad, jag vet. Men det innebär att imorgon lämnar jag tonåren. Något jag gjorde mentalt way back. Men imorgon är det bara att tagga. Middag skall hållas för 28 pers. Förhoppningsvis, det kommer bli stort! Störst på länge. Verkar som folk är laddade också. Hela syftet med middagen är, förutom min dag, att få ihop folk att samlas och bygga broar. Skapa nätverk. Och så vidare. Träffa folk man inte sett på år och dar. Därför folk längtar. I guess.
Nu ska jag jobba och försumma bloggen lite mer. Men glöm inte, imorgon smäller det! Då är jag inte tonåring längre. Big big.
För övrigt är skaka-på-huvet-dansen den bästa
