Då är jag tillbaka
Bild från Bildbyrån.
Nyinflyttad inneboende (välkommen Michaela!), serieledning i 6:an, jobba, jobba, döma, träna, jobba, öla, dejta, jobba, sova, äta filmjölk, ringa, messa, jobba, öla, träna, döma. Och så vidare. Mitt liv är rätt intense nu. Jag ska inte klaga på något vis men nu vet ni min situation. Som om ni inte gjorde det innan.
Jag är på topp i livet nu. Detta gäller inte det jag skriver på nu. Tangentbordet. Nej, jag menar naturligtvis min blogg. Men det har jag avhandlat nu. Så är det. Jag jobbar natt och då finns det desto mer tid. Totally. Lönehelg har det varit, hyfsat nykter sådan. I fredags var jag och Jackie ute och tog en drink. Eller öl. Och cider. Trevligt var det hur som helst och vi pratade och pratade och pratade to the bitter (but sweet!) end. Var trevligt. Snart ska jag ta tag i Borås också, för att hälsa på i knalleland. Hoppas jag. Lördagen var jobb till 22, sen omedelbar hemgång samt krama kudde redan vid 23. Duktig kille. Sen blir det ju en del fotboll på det. Men framför allt svävade jag på moln. Varför? HV71 vann SM-guld igen. Ingen tvekan om att jag håller på 2000-talets bästa hockeylag i ishockey. Wow.
Jobb går bra, ekonomin är trygg och jag känner harmoni. Låt mig inte få ett bakslag nu bara. Det pallar jag inte.
Imorgon ska jag fika med Sofia. Det, gott folk, var längesen.
