Del 2: Mitt ursprung
Det tog sin lilla tid. Men nu är jag tillbaka i träsket igen. Och nu för att skriva mer seriöst. För egen skull. Glöm inte det.
Jodå, bott i Göteborg i snart fyra år. Vet faktiskt inte hur många gånger jag sagt att det är det bästa som hänt mig. Skolan, klasskompisarna, fotbollen, domarskapet, praktik på GP, intervjuer med intressanta människor, möten med intressanta människor, ny kultur, gå på krogen, ta körkort, supa, jobba, kärlek, träffa nytt folk, egen lägenhet, chefsjobb, jobba med fantastiska människor.
Listan kan göras lång. Oj vad mycket som har hänt. Just saken att jag varit i hela Göteborg med omnejd för diverse uppdrag och åtaganden. Det har gjort att jag känt mig infödd. Typ. Nästan. Inte riktigt, men jag känner mig som en göteborgare. Sen om det är rätt att säga så, det är en annan sak.
Precis när jag hade flyttat var jag rädd. Eller rädd. Men jag kände en viss osäkerhet. Och första halvåret var inte alls kul. Jag fick kompisar rätt fort men kände ingen större samhörighet. Därför är mitt nätverk som jag har idag än mer fantastiskt. Sån otrolig stolthet över det jag lyckats åstadkomma. Mitt liv har blivit hur bra som helst på alla plan (nästan) och allt är tack vare att jag lämnade Ydre Kommun.
Visst, jag trivdes i Österbymo. Herregud, born and raised där. Fortfarande bästa vänner där. Ja, jag fick en del "gratis" när jag flyttade med mina föräldrar men det känns otroligt frustrerande att jag fortfarande har mina bästa vänner kvar där. Vet inte hur många gånger man måste tjata på dom innan dom lämnar bygden. Vem är jag att bestämma över andras liv? Men, det bästa som har hänt mig borde bli det bästa för dom med. Ydre Kommun är en bygd som förlorat 15 % av sin befolkning sen jag flyttade. Säger en hel del. Ungdomar borde inte bo där.
En gång göteborgare, alltid göteborgare. En gång ydrebo, alltid ydrebo. That's me.
Del 1: Politik
Här börjar det. Med ämnen som berör. Mer korrekt: Aktuella Ämnen som jag så käckt döpt det till. Här ska jag belysa intressanta ämnen och skriva av mig. Allra mest för min egen skull, att hålla igång det jag älskar mest : Skrivandet. Givetvis är det inte förbjudet att läsa. Första delen rör politik, och min syn på detta. I Sverige.
Jag har nästan alltid sett mig som sosse. Har liksom alltid sagt det av ren vana. "Ne, jag är sosse". Min uppväxt må påverka. Mina föräldrar är lite politiska vildar men som alltid, notera alltid, har rört sig åt det vänstra hållet. Att ens yppa en lite högerpolitisk ställning gör att man får mothugg. Självklart får man tycka vad man vill, men sen får man något mot-argument och man är ägd.
Ska erkännas att jag inte alls är så insatt i politiken som man kanske bör vara. Vi lever ju ändå i ett sjukt demokratiskt land. Man tar det för givet. Sen har jag alltid haft svårt att känna tillhörighet till något parti. Dom flesta har sina bra saker, men också sina lite mindre bra saker. Finns absolut inget ultimat parti. Minns skolvalet i sjuan. DÅ var jag också sjukt oinsatt. Tror jag röstade på mp eller något sådant. Bara för att. Men vad tycker jag då? Jo, s har alltid haft bra åsikter och ser saker ungefär så som jag ser det. Men jag tycker att dom varit för jädra kassa på att styra vårt land. Dom har blivit makt-kåta och knappt tänkt vilken ära det är att styra ett land. Moderaterna och deras allianspartier gör detta med mer pondus. Och dom gör till viss del att folk får tummen ur. Till och med den lilla blåmesen Fredrik Reinfeldt har blivit en
statsminister att känna sig stolt över.
Men någonstans är det vrickat. Regeringen har en verklighetsbild och människosyn som är helrubbad. Jag menar, nu när man har cancer är man inte tillräckligt sjuk för att få sjukersättning? För att inte tala om skattesänkningarna. Jag som låginkomsttagare går plusminusnoll på skattesänkningen medan dom som är fett överbetalda blir ännu mer fett överbetalda. DET kan jag aldrig i hela mitt liv förstå hur folk kan stödja. Har aldrig hört en bra förklaring från någon höger-entusiast. Men klart, mycket vill ha mer. Synd det där. För jag tror på vår regering i övrigt och att dom är kapabla annars till att styra oss i denna lågkonjuktur. Men dom förstör för dom som har det sämst OCH för sig själva till nästa val 2010.
Ett val då jag får rösta för första gången. Vilka jag röstar på? Inte en aning. Men nog blir det att göra sin så kallade "demokratiska skyldighet" och rösta. Troligtvis blankt. Kanske jag startar Anthondemokraterna någon dag. Det vore grejer det. Då vore alla nöjda.
