Taggar för julafton
Kan fortfarande stå för att julafton är en av de tråkigaste dagarna på året. Det är långtråkigt liksom, man bara väntar och väntar. Denna jul ska vår familj inte ha några julklappar heller. Ännu tråkigare då, you say? Nej, faktiskt inte.
För första gången på några år (skulle jag tro) så är jag lite taggad för julafton. Vi ska samlas hela familjen och ha en heldag allesammans med spel, god mat, fika och allt vad julen hör till. Dessutom ska vi spela ett kul julklappsspel iställt för den traditionella julklappsutdelningen. Så jag behöver med andra ord endast köpa en julklapp i år, och den ska lottas ut. Fantastiskt. Nu är bara frågan: Vad ska jag köpa?
För övrigt ska jag snart sammanfatta året 2009 på samma sätt som jag gjorde ifjol.
Oh la
Har haft en lite rörig vecka. Rätt kass magkänsla, men roliga saker har jag gjort. Och jobbat! Det tar ut sin rätt, så igår gick jag och la mig klockan åtta. Och var jättetrött imorse ändå. Ibland förstår jag inte. Antar att det är mörkret. Längtar nästan ut till europa igen. Men, det funkar ju inte.
Ekonomiskt back är jag. Därför ställer jag upp och ska jag jobba en del helgpass framöver. Så jag får in en fet lön i januari. Det är la bra.
Fortfarande klubblös. Hoppar av BK Häcken-grejen (ja, det är fortfarande sant) och letar vidare. Men prio ligger inte där. Ska diskret fundera på det fram till att försäsongsträningen lugnat sig. Ska träna en del på egen hand, naturligtvis. Nu måste jag jobba! Folk är väldigt sjuka nu för tiden, förresten.
För övrigt fryser jag. Måste det blåsa?
Vilken helg!
Nu är jag tillbaka i den karga verkligheten. Jobbet. The office. Efter sju veckor. Och jag är okej med det. Absolut.
Helgen ägnades åt spa i Tällberg utanför Leksand, Dalarna. Det var grymt! Anledningen var att pappa Kjell skulle firas när han nu fyllde 60 år. Det han visste inför helgen var att han skulle hänga med mamma på en tripp, någonstans. Han följde henne med tåg ända till Dalarna där han på en makalös fin anläggning överraskades av resterande familj. Inklusive barnbarn. Och Emma! Helt otroligt att vi lyckats hemlighålla hennes ankomst så bra och så länge. Chocken pappa hade var quite something. Tårar flödade. Ibland är vår familj fin. Den är sällan samlad alla tio, men denna gång lyckades vi. Dunder.
Späckad vecka nu, men jag är tillbaka i den kalla pulsen. Och jag gillar't. Lite grann i alla fall.
För övrigt är det helt rätt att ta ut Tom Söderberg och Mathias Ranegie i landslaget.
Nollar!
Lite svårt att tyda statistiken på blogg.se men om jag tolkar den helt rätt var det noll läsare mitt första inlägg sen bloggcomebacken. Noll. 0! Sjukt stor besvikelse. Men vet ju effekten, dom som en gång följde bloggen såg ju att jag inte uppdaterade på dryga månaden och då får man inga läsare huxflux. Och dom relativt hängivna vet att jag kommit hem från min tågluff, men knappt att jag en gång i tiden en blogg. Så med andra ord skriver jag inte för någon just nu. Tomt! Och det borde ju innebära att jag kan skriva vad fan som helst. Men avstår nog. En lång väg att bli den bästa bloggen i Sverige är det hursomhelst.
Självklart gjorde jag väldigt mycket av vår luff. Men det blir mycket dötid. Denna dötid ägnades en del åt, i den mån jag hade tillgång till dator, att läsa inlägg från tidigare i år. Jag hade en period i början av detta år då mitt bloggspråk var magiskt. Nej, inte magiskt kanske men det var bra. Vill återgå dit. Även det en lång väg att vandra. Vet det. Fast någonstans börjar det. Fast mest var det för att vara lite nostalgisk. Ni som känner mig vet att jag har en viss kärlek till nostalgi.
Imorgon är det torsdag (eller idag då), så ännu en dag närmare jobbvardag. Och min far fyller 60! Bara en sån sak.
För övrigt träffade jag Mackan idag. Vissa catch ups är i en klass för sig.
Tillbaka!
Alltså, nu är jag tillbaka. Nu återupptas bloggandet här. Förmodligen har alla mina forna läsare försvunnit någon annanstans i etern. Så jag får väl marknadsföra mig via tv eller något. Skitsamma, sex otroligt intrycksfulla och underbara veckor är över. 9 länder i Europa genomfördes och det var väldigt kul. Räkna inte med en sammanfattning här, men kan säga att jag, tillsammans med Sofia, genomfört alla turistiga saker. I stort sett i alla fall. Allt finns HÄR
Skönt att vara hemma, men har fått en ny bild av Sverige efter luffandet. Och den bilden är absolut inte bättre. Men det är en annan femma. Vad är på gång i mitt vanliga och gråa liv i Sverige då?
* Jag har fått avancera till seniordomarnivå. Inte en dag för sent. Sjukt kul.
* Till nästa säsong är jag klubblös. Letar alternativ.
* Från och med förste februari är jag inte längre bosatt på Hisingen.
* Jag är sugen på att jobba.
* Längtan till jul och nyår finns där någonstans i bakgrunden.
* I februari går nästa resa. Denna gång till England och Liverpool. Fotbollsresa big time.
* Jag är totalt pank, typ.
För övrigt har jag inte gått utanför dörren sen jag kom hem igår förmiddags. Och jag är inte hem-hemma än, utan hos the pears.
Som sagt, här är den
Anthon & Sofias tågluff i Europa
Förlåt ni få som är kvar
Blogg.se har ballat ur. Mitt jättelånga inlägg försvann. Detta var dock en vecka sen, så ursäkter...det finns det inte mycket av.
Förra helgen var kaos. Fantastisk nostalgi med samtliga i vårt gamla gäng. Öldrickande, god mat, shopping och gamla minnen präglade helgen. I love you guys! Vi ses alltför sällan i dessa sammanhang.
Mitt bloggande har gått jättemycket neråt. Ironiskt nog när jag outade min blogg som den bästa om fem år. Absolut ingenting att vara stolt över. Igår var det högskoleprov, det gick nog inte alls bra. Men känns väldigt bra att ha genomfört det. Tycker det var sketasvårt, man är la gammal nu.
SNART SMÄLLER DET! Ursäkta versalerna, men så är det. Drygt en timme kvar till europa. Då kommer det bli rekorddött här. Har inte tid. Speciell resblogg, följ mig och Sofia på http://asineurope.blogspot.com
DÄR blir det uppdateringae! Snart åker vi...
Over n' out!
Att jobba med JD är en dröm
Nuvarande facebook-status. Och den ljuger inte. Absolut inte.
I'm a goner
Nejdå. Och ryktet står kvar, från föregående inlägg. OBS! Detta är helt sant. Märkligt nog. Men återkommer med mer information. Om det blir aktuellt vill säga.
Som jag sade till min förra flickvän (ja, singel igen. Nog om det.): Att nu är det nattvecka på jobbet = Orgie i blogginlägg.
Vad ska jag skriva då? Vet inte. Sverige missar fotbolls-VM, surt. Obama fick fredspriset, konstigt. Fotbollssäsongen är över, skönt. Mindre än två veckor kvar till tågluff, så känns det knappast i kroppen. För i kroppen känns det mest kallt. Också det märkligt. Kallt ute, som i vinterkallt. Inte höstkallt alltså. Trots att vi befinner oss mitt i oktober. Då det borde vara höstkallt. Men det känns som vinter. Eller så har jag väl glömt bort hur det känns. Jag vet inte.
Nu ligger allt fokus på oxie! Ehm, jag menar jobb. Bye you guys...
För övrigt har jag bytt bank. Och min personliga bankman (som är en kvinna) har "lurat" på mig massa andra saker såsom pensionssparande och annat sparande. Pension! 45 år kvar. 20-årskrisen är ett faktum, for real.
Hett rykte: Anthon Eriksson påväg till BK Häcken!
Jag har bestämt mig. Inget mer Interkultura. Mer information kommer om framtiden.
Depp
Två vandrarhem bokade, på sätt och vis, i Köpenhamn respektive Berlin. Så nära nu. Sjukt kul naturligtvis.
Men så otroligt många saker som är jobbiga, en olycka kommer ju sällan ensam som det heter. Vill inte riktigt gå in på vad det är fast allt är kombinerat. Ibland förstår jag mig inte på folk som inte förstår mig och som borde känna mig väl. Om vi säger så. Den här magkänslan ska bort snarast! Speciellt nu när helgen är på intågande och jag har två matcher kvar att döma av säsongen. Fan, varför blir det så här ibland?
Tips för facebook
När du skriver din status: Skriv något som sticker ut, där folk har många åsikter och troligen tycker tvärtemot. DÅ får du många notifications. Som nu, när jag dissar (fast det gör jag inte) Mozilla Firefox.
För övrigt har jag säsongens tredje sista match ikväll.
Nu är jag 20 år
Grym känsla när jag gick in på systembolaget för första gången i fredags. Självklart väntade jag mig ett grattis och när jag stod i kön var nervositeten på topp. När det äntligen var min tur efter 6 inhandlade budweiser bad den (betydligt) äldre mannen i kassan om legitimation och min nervositet steg till hybris. Vad sa han då? "Tack". Min besvikelse och mitt suckande kunde man verkligen ta på, inget "grattis" eller "välkommen". Men så kom en öppning, när jag skulle betala och börja packa i mina första öl i en systempåse tog det en vändning. "Oj, det är ju idag". Jag nickar glatt instämmande varpå hans kommentar blir "grattis". Helt utan känsla, men han sa det. Tack för det! Sånt kommer aldrig hända igen. Dagen efter fick jag inget grattis.
Min middagsbjudning på qué pasa blev otroligt lyckad. Antalet gäster sjönk drastiskt men runt 20 lyckliga själar hade stake att dyka upp. Många presenter fick jag, alla med otrolig kärlek och värme. Kan inte visa tacksamhet nog! Sen stack ju 1000 kr i presentcheckar på bolaget ut ur mängden lite grann.
Blvd blev det sen och det stället är inte var det en gång var. Värdelös musik, konstiga människor och högsta våningen otillgänglig. Vi var ett stort gäng som ändå var där och körde hårt en del, sen åkte folk hem och kvar blev jag och Sara to the bitter end.
Hursomhelst, ni ska alla ha tack! Gäller även päronen som dagen efter kom på besök i min lilla lya och övergav en digitalkamera. Perfekt inför trippen. Tänka sig, så många bra presenter. Sista gången antagligen. Nu är det dock bekräftat, no more teenager. Känns gammalt. Usch.
För övrigt ska jag döma idag, förhoppningsvis för sista gången på denna nivå (F14).
IDAG FYLLER JAG 20 ÅR - FETT SUPANDE
Division 7-debut klar
Denna gång som domare. Det gick bra igår, om vi bortser från övertiden, tydligen.
Nej jag uppdaterar inte här längre. En bloggpaus innebär aldrig bra resultat, det finns det exempel på.
Första oktober idag. Sjukt tråkig månad, jag vet. Men det innebär att imorgon lämnar jag tonåren. Något jag gjorde mentalt way back. Men imorgon är det bara att tagga. Middag skall hållas för 28 pers. Förhoppningsvis, det kommer bli stort! Störst på länge. Verkar som folk är laddade också. Hela syftet med middagen är, förutom min dag, att få ihop folk att samlas och bygga broar. Skapa nätverk. Och så vidare. Träffa folk man inte sett på år och dar. Därför folk längtar. I guess.
Nu ska jag jobba och försumma bloggen lite mer. Men glöm inte, imorgon smäller det! Då är jag inte tonåring längre. Big big.
För övrigt är skaka-på-huvet-dansen den bästa
Hemförsäkring tecknad
Bra inför resan, och inför andra praktiska uppgifter. Men det bryr du dig inte om såklart. Hade inte jag gjort åtminstone.
Målet att ha Sveriges bästa blogg om fem år går inte alls bra, jag vet.
Tuff arbetsvecka där det är fullt upp = dålig blogguppdatering. Fast jag känner mig rätt harmonisk i livet. Det går bra nu. Klart att att lönehelg innebär glädje och det faktum att jag avancerar i domarkarriären tack vare bra insats häromveckan bidrar. Hursomhelst, jag är glad. Det har funnits, och finns fortfarande, en del orosmoln. Dessa har jag beslutat för att lämna bakom mig. Nu blickar jag framåt - mot ett starkare liv. Seger med Interkultura senast också, bara en sån sak.
Något som är jobbigt är min skadade fot, stukade till den på match igår (har match i princip varje dag)
Mindre än en månad kvar till den stora resan. Det är otroligt, känner mig knappt redo ännu. Men skönt ska det bli. Och fantastiskt underbart. As always. Sofia. Jag. Ett mål - Europa. Snart åker vi som sagt.
För övrigt kommer min 20-årsfest att bli kunglig.
6-2 i premiären - Nu tar vi guld!
Fanta Lemon har gjort comeback
Frågan lyder: När har den varit borta?
UPDATE: Enligt Robin så har den varit borta i cirka tio år. Bara min förre lokala livs som serverat den, så jag har levt lite i en frizon. Isolerad från övriga samhället.
Tankarna snurrar
Vet inte var jag landar. Inte alls. Men nu skiter jag i det. Går vidare, tänker framåt. Lyssnar på Rockklassiker och konstaterar att jag har knappt sju timmar kvar av veckan. Job-wise. Sen blir det en helg fylld av att döma fotboll, i övrigt vet jag inte. Och den känslan diggar jag. Just att inte veta. Vad som komma skall. Antagligen blir det en helg för recovering. Samt, ännu en gång, planera lite mer inför den storslagna resan. Kommer över mig mer och mer. Fatta hur snart det är vi drar? Galet. 25 oktober, och då ska jag hinna göra ett högskoleprov emellan. Skall öva snart.
Match i fem dagar till, sen vila. Eventuellt. Sen är vi på det igen. Men formen är på uppåtgående, domarmässigt. Succé (?) i årets J19-debut som huvuddomare och svävar vidare på vågen i en P14-match nearby home. Interkultura? Ne, vi är fan indragna i bottenstriden nu efter förlust mot Krabba. BK Krabba! Herre min gode gud.
Det var allt.
För övrigt är min omdesignade blogg ett steg att bli Sveriges bäste bloggare inom fem år. Då bloggande är sååå ute.
Fet mat, fotboll och kaffe
Så är det. Mitt liv. Ska förtydliga att det där med fet mat endast är temporärt. Sånt där tar ju ut sin rätt menar jag. Bättre update nu, visst, men nattjobb är ju nattjobb. Skulle nog tro att det beror på det. I skrivande stund har jag inte gjort mer än anteckna vissa punkter, facebookat, druckit kaffe (och cola!) samt beklagat mig över mina känslor som gör mig illamående. Men skit i det, jag vill inte vara den som gräver ned mig.
För att hålla glädjen i mitt liv igång, så gör jag en tjänst åt mig och Sofia. Kollar på billiga hostels och vandrarhem av lägre kvalitet (läs: ekonomiskt) i Köpenhamn, Berlin och Amsterdam. Planer börjar smidas. Det är för fasen bara en månad lite drygt kvar nu, sen lyfter vi. Eller lyfter och lyfter, vi åker. Tåg. På marken, helst. Vi börjar i Köpenhamn. Dit har vi bokat, liksom till Berlin. Och hem från Malaga kommer vi. Däremellan är det ännu oklart. Fast allt löser sig. Det brukar göra det. På ett eller annat sätt.
För övrigt ska jag göra en sån där larvig lista imorgon natt. Kanske.
